Till saken;

När jag blev gravid med Joel öppnades mina ögon till en helt ny värld (som jag har nämnt tidigare). Jag visste redan innan han kom ut att jag ville bli den bästa jag kunde för HANS skull. Men, hela mitt liv har jag haft svårt med att jämföra mig själv med andra... När jag blev gravid bestämde jag mig själv för att inte göra det längre, att endast fokusera på mig och mitt barn (och min man😋). 

Little did I know, att det är SÅ svårt att INTE jämföra sig som mamma... 

Det snackas jämt mellan mammor om att man borde göra så och borde absolut inte göra såhär, alltså är det viktigaste inte att älska sitt barn med allt man har? Jag blir Så frustrerad över att hur främst andra mammor kan "hoppa på" en för att de inte väljer att amma sitt barn, eller för att de inte väljer en emmaljunga eller britax smile vagn eller en ergonomisk bärsele.

När man fött barn är man så skör, man sover knappt, känslorna är helt upp och ner och det är superlätt att glömma bort sig själv, varför då göra det värre och döma andra mammor för att de inte väljer samma barnuppfostran som ni? Vi vet ju alla hur svårt det kan vara ibland som mamma. 

Jag talar bara utifrån vad jag upplevt och mina egna känslor, men jag är helt säker på att jag omöjligt kan vara själv om sådana här känslor och funderingar. 

Kan vi inte alla mammor komma tillsammans och stötta varandra i den här supersvåra uppgift vi har blivit satta? Som kvinnor borde vi inte trycka ner varandra men istället stå upp för varandra och försvara varandra. Det är svårt nog i världen, varför göra det tuffare för andra?

Skickar med en utmaning idag till er som läser detta;  när du ser en mamma idag (om du känner henne eller inte) släng ut en komplimang, för hon gör säkert sitt bästa! 

Fortsätt vara grymma, glöm inte att in är BÄST precis som ni är. 

#togetherasmoms 

PS. 

Om det är någon som läser som håller med, ge tummen upp 👍 & använd gärna hashtaggen! 😍